Shirley Temple Black, född Shirley Temple 23 april 1928 i Santa Monica, Kalifornien, död 10 februari 2014 i Woodside, Kalifornien,var en amerikansk skådespelerska och diplomat. Shirley Temple föddes i Santa Monica, Kalifornien. En av hennes första filmroller var i musikalfilmen Flygets lilla fästmö från 1934, vilken även vann en Oscar. Hon medverkade i ett flertal filmer under 1930-talet, då hon var en av de största stjärnorna inom filmen. Det är troligt att hennes filmer räddade flera filmbolag från konkurs under depressionen. Från början var rollen som Dorothy i filmen Trollkarlen från Oz 1939 tänkt för Temple, men den tillföll istället Judy Garland (Temple var då 11 och Garland 17 år). Temple drog sig tillbaka från rampljuset i början av tjugoårsåldern. Senare medverkade hon i TV, men nådde inga större framgångar där. Mellan januari och december 1958 var Temple värd för en tv-serie för tevebolaget NBC, med namnet "Shirley Temple s Storybook". Shirley Temple agerade själv i tre av de sexton timslånga episoderna, och hennes son gjorde sin skådespelardebut i episoden, "Mother Goose", som sändes julen 1958. Shirley Temple tog emot en Barn-Oscar 1934 och blev därmed historiens yngsta Oscarsvinnare, en titel som hon fortfarande innehar. Då Temple var 16 år gifte hon sig med skådespelaren John Agar, med vilken hon fick en dotter. De skilde sig ganska snart och 1950 gifte hon sig med affärsmannen Charles Alden Black, som hon fick två barn tillsammans med. Shirley Temple blev senare politiskt intresserad och hon gick med i Republikanska partiet. 1967 försökte hon bli invald i den amerikanska kongressen, vilket hon inte lyckades med. Hon fick istället flera diplomatuppdrag, då hon bland annat deltog vid flera internationella konferenser och möten som USA:s delegat. 1974–1976 var hon ambassadör i Ghana och 1989–1992 i Tjeckoslovakien. 1976 blev hon protokollchef för USA och var på denna post ansvarig för alla USA:s ceremonier, besök och gåvor till utländska dignitärer. Temple var även styrelsemedlem i flera stora företag såsom Disney och Del Monte. 1998 tilldelades hon Kennedy Center Honors. Här har jag ritat filmens underbarn på Hahnemühle Skizze/Pastell 130gr. A3 papper med 2 mm. blyertsstift 2H-2B-4B och kolstift (5mm.) + knådgummi och stompfar. Mycket nöje med denna söta stjärna.
Sickan Anna-Greta Carlsson Adamsson, född Carlsson 12 augusti 1915 i Katarina församling, Stockholm, död 2 november 2011 i Högalids församling, Stockholm, var en svensk skådespelare och sångerska.I tioårsåldern framträdde Carlsson för första gången i radio. Tillsammans med väninnan Birgit Tengroth sjöng hon Alice Tegnérs visa "Blåsippor" i radioprogrammet Barnens brevlåda som leddes av Sven Jerring. På hösten 1930 medverkade hon första gången i Typografförbundets amatörrevy Typernas revy på Gröna Lund. Där blev hon tillfrågad av Södra teaterns chef Björn Hodell om hon ville medverka i teaterns revy samma höst men Carlssons mor sade nej eftersom hennes dotter fortfarande gick i skolan. Carlsson medverkade även i fackföreningens revy följande höst och blev då uppringd av chefen för IRE-film, Olof Thiel, som bad henne komma och provspela för huvudrollen i En stulen vals (1932). Huvudrollen gick dock till Aino Taube men Carlsson fick istället en biroll i filmen.Vid 16 års ålder slutade Carlsson skolan och efter ett kort gästspel på Naima Wifstrands teater på Vattugatan började hon på Södra teatern i oktober 1932. Hennes första pjäs var lustspelet Vi som går köksvägen mot Thor Modéen och Birgit Chenon. Därefter medverkade hon i Södrans nyårsrevy 1933, Ett leende år. I februari 1933 skrev hon ett treårigt elevkontrakt med Svensk Filmindustri. Hennes första film för SF var Kära släkten (1933) med Gösta Ekman och Tutta Rolf. Med dubbla engagemang fick hon spela in film på dagarna och spela revy på kvällarna.Under 1940-talet var hon en ofta anlitad filmskådespelare, under kontrakt hos Svensk Filmindustri. I filmer av det lättare slaget hade hon ofta motspelare som Thor Modéen eller Åke Söderblom.Sickan lanserade många filmmelodier som gavs ut på skivor, bland annat Löjtnantshjärtan, Jag ska sjunga för dig och hennes signaturmelodi Jag är så glittrande glad.I början av 1990-talet medverkade hon i tv-serien Kusiner i kubik och gjorde framträdanden för pensionärsföreningar tillsammans med Annalisa Ericson. För sin filmkarriär erhöll hon 2005 en hedersguldbagge. År 2011 avled hon på Borgarhemmet på Södermalm i Stockholm. Sickan Carlsson är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholms län. Här har jag ritat denna sprudlande skådespelerska/sångerska på Fabriano Accademia 200gr. papper med 2mm. stiftpennor KOH-I-NOOR 2H, 2B, 6B och 8B + Faber Castell raderpenna, knådgummi och stompfar.
Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns socken i Jämtland, död 7 februari 1997 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare. Han gick på Dramatens elevskola1949–1952, bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Edwall var verksam vid Dramaten 1952–1955, 1958–1962 och 1963–1971. Han var frilans 1955–1957 och från 1972. Edwall var verksam inom TV-teatern från 1962 och vid Marionetteatern 1964. Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna (1966), där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet (1970). På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander (1982) och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna. Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrensböcker. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971), Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977), Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken (1979) och Madicken på Junibacken (1980), luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981) samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984). Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983). Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun. Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne. Allan Edwall avled i prostatacancer den 7 februari 1997. Han blev 72 år gammal. Här har jag ritat en av Sveriges folkkära Skådespelare, författare och musiker på Fabriano Accademia 200gr. A3 papper med 2mm stiftpennor och stift från KOH-I-NOOR Torson D´or 2H, 2B, 6B och 8B.
Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Notviken, Luleå, död 30 september 2010 i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.Martin Ljung var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten. Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947. I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga, Rock-Fnykis, Ester och Skojten. En annan populär sketch med Ljung var Guben i låddan, med Hans Alfredson. I mitten av 1960-talet hade Martin Ljung huvudrollen i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens. Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare (Jocke med kniven) i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Nils Poppes Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame! på Oscars 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i örat på Berns1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga Gill på Nya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976. Martin Ljung bevisade ofta att man med små medel kunde göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i Skål på Maximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde Martin Ljung karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester. Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm. Han är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.Här har jag ritat denna storhet på Canson Dussin 1557 160gr. A3 papper med 0,5 mm. stift pennor från Rotring med Pentel Ain blyertsstift 2H, 2B och 4B + Radérpenna Tombow Zero och stompfar
